haha orkar inte med mitt liv ibland, jag är så kass. <3 HAHA. Aja, ska va lite seriös nu.

 

Jag brukar självplåga mig själv av och kolla in folks profiler/bloggar som jag inte av någon andledning har kontakt med idag. Ja, det är självplågeri, för vissa personer saknar jag till döds, helt sjuk är det. Fast jag VET att jag inte kommer ha någon kontakt med mer. Jag brukar säga till folk att jag inte bryr mig, men jag bryr mig. Vissa ser jag varje dag i skolan. Blir alltid sjukt ledsen, okej. Inte alltid, men för det mesta. För jag måste alltid hindra mig och inte slänga ur mig en typiskt ''mig'' kommentar till den personen, eller bara prata med den personen i allmänhet. Sorligt, but true. Har iaf sjukt många minnen med dom ajg inte har kontakt med idag, vilket jag är så tacksam för. Mopedkvällarna vid älven, eller filmkvällarna man kunde gråta ögonen ur sig, eller bara spela in låtar och dampa sönder. haha såntdär saknar jag. Hur det var förr. Gillar inte riktigt hur allting är nu, men det är bara och acceptera.

 

Jag skulle aldrig ha hjärta till och prata illa om personer som har någongång betytt något för mig. Menar inte ex nu, för ex är oftast dumma i huvudet så det är okej. Menar vänner nu. Jag vill inte sjunka så lågt. Vet att andra pratar skit om personer som nångång har betytt nått, sjuka saker, men sen andra sekunden blir vänner igen. Hur falskt är inte det liksom? MEn det är väl så det funkar här i sverige. Dock är det inget jag väljer. Jag har gjort samma saker, tur att jag tog mitt förnuft till fånga.

 

Ibland vill jag ge mig en stor käftsmäll och fråga mig själv hur fan mitt liv kunde bli såhär? hah, jag mår bra. Men trivs inte riktigt med mig själv, så.. Det är nu man vet vilka som är ens vänner, som iaf hör av sig ibland och pratar med mig. Respekt och kärlek till er.

 

Vänner och ovänner, älskar er. Kanske, höhö.