sångerna ifrån min uppväxt
Jag gjorde det. Jag snavade vid mållinjen. Jag föll och jag har ännu inte orkat resa mig upp. Jag vet inte vad jag vill med mitt liv, vad vill jag bli när jag blir stor? Vet inte, framtiden skrämmer mig rått så mycket. Mänskligheten idag skrämmer mig mycket. Folk som ljuger, folk som beskyller oskylldiga för nått dom inte gjort, folk hänger ut andra på internet, skitsnack.. Nej, jag vill inte. Jag vill heller inte känna känslan '' jag lyckades nästan'' jag VILL känna '' JA! jag lyckades'' Men nej, som det ser ut idag, så är det alltid någon som buttar mig, precis när jag ska sätta foten på mållinjen, precis.
Men jag ger inte upp, jag vet vad jag håller på med, jag vet exakt vad som kommer ur min mun. Jag står för det jag säger har alltid gjort, kommer alltid och göra. Men, jag förstår inte när folk väljer och ljuga. Visst, en liten nödlögn är alltid bra å ha. Men att ljuga om stora grejer, förstår inte grejen. Tror inte jag vill förstå det heller. Tur att sanningen alltid kommer fram tillslut.
Den dagen jag kommer över den mållinjen, den dagen är då jag börjar mitt nya jag. För jag trivs inte med varken mig själv, människorna i min omgivning och min kropp. Tur jag har mina underbara vänner som är bäst. Älskar er.
Dom 999 saker jag aldrig skulle göra Dom vägs upp av 999 värre saker jag gjort
Seriöst, varför får man inte ha killkompisar utan folk ska tro något? Varför ska man alltid behöva gilla den killen man är superbra vän med? varför ens ha sånna tankar? Även om man bara har killkompsiar och några få tjejkompisar, så är det en liiiten jävel som kommer och tror att man är värsta horan, eller att man är kär i nån av odm bara för man umgås hellre med killar?
Jag har gjort misstag, på fyllan, för det mesta. Jag har gjort saker man inte borde göra, tex som att skällt på personen som betyder mest, eller strulat med absolut fel kille/killar. Jag har gjort det andra misstaget två gånger. Eller det är väl inte bara jag, VI har gjort misstaget två gånger. Två gånger av 222222783873 gånger vi festat tillsammans. Då går folk runt och säger att jag gillar den personen jättemycket och att vi strular hela tiden. Vänta här nu, bara för det hände två gånger, på fyllan desutom och aldrig i nyktert tillstånd så tar alla det som att vi gör det hela tiden? Min bästa tjej vän sa det tom. Att vi gör det hela tiden, varje gång vi festar. Men vadå varje gång? hänt två gånger, det man inte kommer ihåg har aldrig hänt. Men tydligen är alla här idioter eftersom dom flesta tror det. Inte alla men en del. På fyllan händer det saker, det är knappt så jag kommer ihåg dom två gångerna ska jag lova er idioter som går runt och tror och sprider runt detta fantastiska rykte. Och ja, jag menar er alla som ens har tänkt tanken och gått runt och prata om det bakom min rygg ist att säga det till mig.
Sen att jag skällt på personen som betyder mest i världen gör väl inte saken bättre. Men asså, när en person förändras, och man ser att det inte blir till nått bra, då gör det ont i en. Man måste göra något. Tyvärr gör jag det på fel sätt och gjort det över fyllan. Förlåt så jättemycket, menar det verkligen- men jag gör det av en andledning. Inte bara jag som märkt dettahär faktiskt, utan det är liksom fullt med folk som kommit fram till MIG och sagt det.
Ja, jag tar åt mig sjukt mycket. Det är inte sant. För att jag gillar inte tanken att så fort jag står och snackar med nån av mina killkompisar så tror folk runt om mig att jag tycker om den personen, men hallå? Seriöst? Varför skulle jag tycka om min kompis mer som vän? Desutom min bästa vän? Skärp er, vill jag ha kille, då ser jag väl till och skaffar en som inte jag har känt nästan hela mitt liv? Jag vill ju knappats bli tsm med min bästa vän, som jag hr varit vän med i flera år och sen om det skulle ta slut och inte ha nån kontakt alls? Nej det skulle jag aldrig klara. Men iaf, hoppas ni är nöjda. Väldigt nöjda, för tillfället har inte jag och den personen någon sådär asbra kontakt pga folk som er. Bara för jag tror att han också är med i snacket, bara för jag inte pallar med rykterna. Så ja, det är väl mitt fel att vi inte har sådär jättebra kontakt, bara för jag skäller på han hela tiden, pga förändrelserna och rykterna stiger för varje millisekund som går per sekund.
Jag är asledsen, verkligen. Folk kommer säkert ta detta inlägget fel. Men det ända jag vill folk ska fatta att tjejer kan ha killkompisar, och killar kan ha tjej kompisar utan att det ska vara några jäkla känslor emellan. Seriöst, snälla, ge er. Jag lackar ur. Blä.
I hela mitt liv har jag litat på min tur men det här kan jag aldrig slingra mig ur
I hela mitt liv har jag hört en sång
En vaggvisa du sjöng en gång
I hela mitt liv har jag litat på mig själv
men nu behöver jag din hjälp
I hela mitt liv har jag hört en sång
En sång min mamma sjöng en gång
I hela mitt liv har jag försökt att tänka själv
men jag kommer inte längre utan din hjälp
Alla mina tankar kretsar omkring sjuka saker
De där drömmarna vi drömde kom från gränsland bortom taggtråden
där skyttegravar grävdes när någon annan byggde landet när vi sov
Nu är vi vakna men vi känner inte igen oss
De har rivit våra gator bränt ner lekplatserna
där vi hängde som barn
Hur långt man än har kommit
är det alltid längre kvar
Det fanns ett ljus som aldrig släcks
i sångerna från min uppväxt
I hela mitt liv har jag litat på min tur
men det här kan jag aldrig slingra mig ur
Alla våra ideal kommer från ett rosa åttiotal
Så nu tänker vi på resor, Vita nätter, Ian Curtis
Är du Michael Jackson eller Michael Bolton
Är du Pepsi har du Kola
är du lönsam i din nakenhet, dina blåmärken och valkar
Du har gåshud för du fryser är det här det bästa livet hade att ge?
Hur långt man än har kommit
är det alltid längre kvar
Alla mina tankar kretsar omkring dyra saker
Åh baby var har du varit
vi har redan tänt på grillen
vi har väntat här i regnet på någonting som inte händer
och som aldrig kommer att hända
Det är bara en vag känsla
av att någonting gått förlorat
att vi slösat vår bästa tid på missunnsamhet
Längre har vi inte kommit
Dom 999 saker jag aldrig skulle göra
Dom vägs upp av 999 värre saker jag gjort
Dom 999 saker jag aldrig skulle göra
Dom vägs upp av 999 värre saker jag redan har gjort
men fan
fyfan vilken skitdag. I skolan var det chill, men när jag kom hem brakade helvetet lös, börja gråta så stack till stallet i nån timme. Kändes bra, sen när jag kom hem brakade helvetet lös ännu än gång och nu ligger jag här i min säng medans tårjävlarna rinner och inte fan tar dom slut heller. Fyfan, till råga på allt så är den klänningen jag ska beställa är slutsåld för tillfället, bara för ingen här hemma har velat beställa nån klänning. Som vanligt vill dom alltid skjuta på allting så de ska göras i sista sek, fast jag tjatar att jag vill ha den i tid så jag vet om den passar. Nej nu har de gått så långt så den är slutsåld. Tack som fan vill ja mena. Känner mig inte alls pepp till nån jävla skolavslutning nu när den ända klänningen jag hittade, inom rimligt pris och rätt så ok är slutsåld. Fyfan säer jag bara, Sen vill dom aldrig anmäla mig till den jävla övningskörskursen heller. Dom bara skjuter på det hela tiden, jag får väl förfan åka buss och cykel resten av mitt jävla liv känns det som!!!!!! dom har skjutit på det i 4 månader snart fast jag har frågat varje dag om dom inte kunnat göra det för jag vill så jävla gärna köra nu men det fattar dom inte.
visst, det är inte bara dåliga saker med dom heller. Dom är bäst, men inte nu i detta tillfälle. Nej fyfan
varför förändrades du på bara nån vecka? vill ha tillbaka samma du som du var för 3 veckor sen.
lite såhära deeptalk med mig själv på kvällskvisten.
Är så trött på när personer visar mig varför jag inte ska lita på dom. Blir så ledsen. Aja, life goes on.
Just sånnahär dagar är jag trött på att vara jag, jag vill testa för en dag och vara en annan person, bara en dag. För och se om mitt liv inte är så världelöst som jag kan känna ibland. Men det är bara ibland, för mitt liv kan vara rätt så tämle bra ibland oxå. Tex som jag har vääärldens bästa vänner, skojar inte. Ni kommer bara bli avundsjuka om jag snackar om dom ;) Visste ni att det är endast 4 st jag litar fullt ut på? En av dom lärde jag och känna när jag började i samma klass som henne i höstas. Hon har verkligen bevisat att jag kan lita på henne, du vet vem du är. <3Sen har jag dom tre andra som jag har känt länge och aldrig har svikit mig på nått vis. Älskar er.
Sen har jag underbara vänner också som jag älskar lika mycket! Får mig alltid på bra humör - ni vet vilka ni är ni med.
Sen har vi personer jag inte är vän med idag. Saknar dom så sjuktligt mycket. Men det finns andledningar till varför vi inte är vänner. Dock tar det hårdast när en vän man känt hela livet och varit bästisar i alla lägen inte är vän med. Vi växte nog ifrån varandra, jag är sjukt ledsen för det, för jag saknar dig sjukt mycket. Även fast du kanske inte saknar mig, så är man inte mer än människa. Man ska kunna erkänna sina brister, fel och berätta när något inte känns bra osv. Så jag säger det rakt ut, jag saknar dig, och saknar dig och saknar dig. För nu har jag ingen jag kan ringa upp mitt i natten och prata med och prata om gamla barndomsminnen, eller va vi gjorde under sommaren, eller berätta vad som har hänt i våra liv osv. Eller jo, det är klart jag har det. Men hon, just den människan var VERKLIGEN som en syster i minst 13 år av mitt liv, folk trodde ibland att vi var syskon, på riktigt. Menmen, jag tänker inte vänta på samma plats, utan jag går vidare för varje dag som går. Även om det är en liten bit av mig som slits sönder varje gång vi inte ens hälsar på varandra. 13 år av vänskap bort i soptunnan. Ibland är jag glad att det hände, för vi mådde inte bra av varandra på slutet. Vet att du inte mår bra, och du mådde nog inte bättre av mig. Ska inte skylla allt på mig nu heller, för du gjorde lika mycket tillbaka, men det är inte bara ditt fel, lika mycket mitt som ditt och det vill jag att du ska veta att det inte bara är ditt fel. Men ibland, som just nu, känns det bara pissigt. Man vill bara sova och vakna upp och tro att allt är bra. MEEEEN, lifes goes on somsagt. Blir lättare för varje dag och snart går jag ur skolan och då kommer vi inte träffa varandra så ofta och då kommer det nog inte kännas lika hemskt efter ett tag. Jag är glad för att du har hittat vänner du känner dig trygg med, och kommer alltid vara glad så länge du är glad, och ledsen när du är ledsen.
Patetiskt inlägg av mig, men kände att jag behövde skriva av mig, passar det inte det jag skriver, så stick då. Ber er inte och läsa om det inte passar. Inget 'jag mår dåligt inlägg' heller för den delen. Utan ' jag är gladledsenupprivadavminnenochsamtidigtlyckligpålivet' fattar ni?
detta är mitt lyckopiller
livet är inte lätt, när djävulen går brevid
nu är jag så trött på dig. Du förstör mig helt och hållet, så fort jag har ett steg kvar ifrån toppen, så hör jag något om dig som buttar ner mig på botten igen, och så går det runt, om och om igen. Jag kommer aldrig kunna gå vidare om det ska fortsätta såhär, för liksom. Du var så mycke för mig, och min första riktiga kärlek, klart det betyder något. Har inga känslor kvar, bara hat men såren kanske läker, men ärr är alltid kvar. River alltid upp ett och samma sår såfort jag ser eller hör något om dig, och det gör ont inom mig. Det hinner aldrig läka, hinner aldrig bli ett ärr, utan det går upp, gång på gång igen. Mind fuck. Känner att jag håller på att försvinna käpprakt åt helvete om det inte händer nått snart som gör att livet går åt rätt håll. Jag slutar aldrig kämpa, du sprider massa skit om mig och framställer mig dålig, kanske därför du tar åt dig när jag berättar sanning om dig hela tiden? Jag har några steg kvar till toppen igen, du ska inte vara den aledningen som buttar tillbaka mig iallafall. Nu ska jag gå vidare, ska aldrig nämna ett ord om dig eller låsas om som du finns. För i mina ögon, är alla värd så mycket bättre än dig. Jag kommer aldrig gå vidare om jag hör nått/pratar om dig hela tiden. Jag ska behandla dig som du vore en främling, ja det ska jag. Du har väckt upp bitchen inom mig , vad har du ställt till med? idiot
Varför ska det vara så jävla svårt och släppa allt..
Jag är så ledsen.. vet varken om jag ska skratta eller gråta! Att förlora min bästa vän är värre än nått annat. Skulle vara bäst om jag inte hade fått reda på något, då hade allt fortfarande varit bra och jag har inte fått ångesten knackande på axel precis. Dock är alla beslut upp till mig nu, jag vill inte, och jag vet inte vad jag måste göra eller inte. Orkar inte med pressen eller besluten. Vill inte tro att det fortfarande är sant, vägrar tro att det är sant. Vill inte tro såhär om personen som jag trodde var min syster. Vi hade planerat hela sommaren, valborg, midsommar,dansbandsveckan,höljes,marten och sen utöver det bara tälta, dampa, sova i husvagnen,åka moped, åka till torsby.. ja allting. Och nu är allt som bortblåst, planerna, tilliten, vänskapen är borta pga alkohol och en kille. Vill aldrig mer dricka, och kommer aldrig mer lita på någon och knappats skaffa kille som kommer här ifrån.
f u c k e v e r y t h i n g
Varningssignaler.
Är det något jag är väldigt dålig på, det är och tolka av såkallade ''varningssignaler'' Jag fattar inte, hade jag tolkat dom, hade det inte varit såhär. Hade aldrig behövt och bli såhär lurad som jag faktiskt känner mig just för tillfället.Varningssignalerna kan vara så enkla, att det blir konstigare stämning när man nämner ett namn, eller detdära ''typiska'' smset, asså just sånna varningssignaler uppfattar man inte fören EFTERÅT. Tyvärr, förstår mig inte på livet ibland.
Livet är konstigt. Ena sekunden är allt bra, man har strävat flera månader för och må bra, och SPLASH så ligger man där på botten och ser inte ljuset på långa vägar, sen tar det några månader och där är man på toppen och sen är det en liiten jävel som puttar ner en på botten igen. Är det så det ska vara eller är det bara mig det händer? haha. Jag mår för ÖVRIGT bra, för jag har folk som finns och som inte sviker mig. Men jag litar inte på nån för tillfället, det har jag lärt mig nu idag faktiskt. Livet är inte meningen att det ska vara en dans på rosor precis. Men man lär sig av det!
Vad säger man? Livet rullar vidare, fast jag inte vågar tro det.
And now when all is gone
Tell them all I know now
Shout it from the roof tops
Write it on the skyline
All we had is gone now
Tell them I was happy
And my heart is broken
All my scars are open
Tell them what I hoped would be
Impossible, impossible
And now when all is gone
There is nothing to say
And if you're done with embarrassing me
On your own you can go ahead tell them
Impossible
give me a freak
haha orkar inte med mitt liv ibland, jag är så kass. <3 HAHA. Aja, ska va lite seriös nu.
Jag brukar självplåga mig själv av och kolla in folks profiler/bloggar som jag inte av någon andledning har kontakt med idag. Ja, det är självplågeri, för vissa personer saknar jag till döds, helt sjuk är det. Fast jag VET att jag inte kommer ha någon kontakt med mer. Jag brukar säga till folk att jag inte bryr mig, men jag bryr mig. Vissa ser jag varje dag i skolan. Blir alltid sjukt ledsen, okej. Inte alltid, men för det mesta. För jag måste alltid hindra mig och inte slänga ur mig en typiskt ''mig'' kommentar till den personen, eller bara prata med den personen i allmänhet. Sorligt, but true. Har iaf sjukt många minnen med dom ajg inte har kontakt med idag, vilket jag är så tacksam för. Mopedkvällarna vid älven, eller filmkvällarna man kunde gråta ögonen ur sig, eller bara spela in låtar och dampa sönder. haha såntdär saknar jag. Hur det var förr. Gillar inte riktigt hur allting är nu, men det är bara och acceptera.
Jag skulle aldrig ha hjärta till och prata illa om personer som har någongång betytt något för mig. Menar inte ex nu, för ex är oftast dumma i huvudet så det är okej. Menar vänner nu. Jag vill inte sjunka så lågt. Vet att andra pratar skit om personer som nångång har betytt nått, sjuka saker, men sen andra sekunden blir vänner igen. Hur falskt är inte det liksom? MEn det är väl så det funkar här i sverige. Dock är det inget jag väljer. Jag har gjort samma saker, tur att jag tog mitt förnuft till fånga.
Ibland vill jag ge mig en stor käftsmäll och fråga mig själv hur fan mitt liv kunde bli såhär? hah, jag mår bra. Men trivs inte riktigt med mig själv, så.. Det är nu man vet vilka som är ens vänner, som iaf hör av sig ibland och pratar med mig. Respekt och kärlek till er.
Vänner och ovänner, älskar er. Kanske, höhö.
fuck yooou
Sitter och pratar med vääärldens bästa viktor i tel. Han är världens bästa vän och vi kommer ALDRIG att glida isär, dom som påstår nått annat kan bara ta och hålla käften. I don't give a shit. Jag kan berätta ALLT för honom, det man säger t honom stannar hos honom. Du är bäst vickeee <3333333333333333333333333333333
Break.
When I'm nervous I have this thing, yeah, I talk too much
Sometimes I just can't shut the hell up
It's like I need to tell someone, anyone who'll listen
And that's where I seem to fuck up
Yeah, I forget about the consequences
For a minute there I lose my senses
And in the heat of the moment my mouth starts going
The words start flowing, oh
But I never meant to hurt you
I know it's time that I learned to
Treat the people I love like I wanna be loved
This is a lesson learned
So I sit and I realize
With these tears falling from my eyes
I gotta change if I wanna keep you forever
I promise that I'm gonna try
I hate that I let you down
And I feel so bad about it
I guess karma comes back around
'Cause now I'm the one that's hurting, yeah
And I hate that I made you think
That the trust we had is broken
Don't tell me you can't forgive me
'Cause nobody's perfect
Om livet går emot så knäcker det inte dig.
Sitter i bilen just nu, påväg till skolan. Försov mig i morse så mamma tyckte ja kunde ta den senare bussen men jag ville vara i någorlunda tid iaf.
Faan att jag accepterade din vänförfrågan. Jag skulle ju ignorera den. Men vet inte vad det blev, men en sak är säkert. Det blir aldrig mer vi.
Mitt hjärta går sönder snart
För det är ingen vanlig dag för det är angelicas födelsedag hurra hurra hurraa!❤🎉
we are NEVER ever getting back together.
Du kan inte bara efter ett år och be om ursäkt och säga att du älskar mig. Efter hur många gånger du bröt ner mig till botten, du visste om allting om mig vid det tillfället. Att jag mådde dåligt över grejer som du visste så väl om. Och nu skickar du att du fortfarande älskar mig och att det ska bli vi? Isf måste jag säga, nej. Det kommer aldrig hända, igen. Du fick mig att må skit och du fick mig att tro att jag inte skulle få någon annan än dig. Du gjorde tom så jag och min bästa vän bröt kontakten, fast nu som tur är är vi vänner igen. Du kan inte bara, ett år efter och säga så.
jag blir ledsen på dig. Hur patetisk du egentligen är.
.
Ibland undrar jag hur folk tänker egentligen. Hur man ens kan ha tanken att byta ut sin kompis mot andra, ignorera personer fast man försöker få kontakt med den. Jag fattar inte. Det ända jag vet är att jag känner mig sjukt ensam, fast det blir så automatiskt. Tro mig. Jag har vänner att va med, men känner mig ensam. Bara jobbigt nu för tillfället men jag mår bra och det är okej. Längtar tills jag börjar gymnasiet.
I keep moving on.
Nattligt
Han gjorde slut med dig eller hur? Efter att han sagt att han älskar dig, och kallat dig för "baby" och "älskling" ? Ja, jag vet att han gav dig komplimanger som han inte menar men bara det för att du ska tycka om honom, sa han till dig att du är vacker? Jag slår vad om att han lovade dig en personlig sång, eller hur han brukade skriva om att han låg i sängen och önskade att du va där, han fick ur det första "jag älskar dig" ur dig, eller hur? ja, förneka inte det. Han ville prata med dig hela tiden och du var den första han ringde på morgonen, nämnde han ständigt att han förlorat sömn över dig, varje kväll men vi båda vet att han sov som en sten.. Har du raderat bilderna efter att han sårade dig? Alla dina vänner hatar honom nu, eller hur? Kommer du ihåg hur lyckliga de var för dig? De varnade dig, kom bara ihåg, det är okej att gråta och kalla honom för "skitstövel" eftersom det är helt vanligt och du fortsätter att prata om honom lika ofta, om inte mer än tidigare, kommer det att finnas "en gång i tiden "&" Jag kommer ihåg "och när du tror att du är över honom, se upp, bättre att du håller dina ögon stängda eftersom jag lovar dig, nästa gång du ser honom så kommer han att han hålla på med andra tjejer framför dig. En liten del av dig vill varna dem, men ingen kan klandra dig för att hata dem, senare kommer du att jämföra alla killar med honom eftersom bortsett från all skitsnack han satte dig genom att såra ditt hjärta och sådant, för dig så var han perfekt. Han var allt du någonsin velat ha och kanske redan när han började visa intresse för dig så gjorde du upp denna perfekta killen i ditt huvud och det råkade att bli han. Lyssna på mig, du kommer att hitta den perfekta killen för dig, precis som alla säger att du kommer, och det kommer snabbare än du anar, du kanske inte tror på mig, men du bör veta att kärlek alltid finner sin väg tillbaka till människor ♥ Det viktigaste är att du inte ska låta honom veta att han har sårat dig, låt inte han veta att han kunde få dig tillbaka på ett hjärtklapp för då kommer han att se dig som ett andra alternativ, ge honom inte den tillfredsställelsen. Få honom att tro att du är helt nöjd när han bestämmer sig för att hälsa på dig eller prata med dig som om inget någonsin hänt, hälsa tillbaka, men le inte mot honom. Prata med honom kanske men få honom att tro att han betydde så lite som du förmodligen betydde för honom.
.
Folk tror jag skiter i skolan. Men nej, jag gör inte det. Har skitit i skolan EN gång och det var förra året då allt var fan skit. Men jag kom tillbaka på egna ben, gjorde proven, omproven och läste på allt man skulle göra. Fick slutbetyg i allt utom två grejer. Visst låter det Lätt va? Nej.
Det ligger så mycket bakom allt. Alltid är det mig, den svagaste som folk har gått på och bara knuffat undan åt sidan. Lärare som sagt inför klassen mina resultat på prov, möten med mentorer som är dumma i hela huvudet och folk som inte vill inse grejer. Allt detta spelar som en film i mitt huvud varje dag jag sitter i skolan och ska försöka läsa eller skriva något. Det är så frustrerande och inte kunna läsa en mening utan att ha nått annat att tänka på. Folk tror jag ger upp, men grejen är att jag gör inte det. Jag kämpar som bara fan för att få betyg men det slutar med massa omprov eller sträck i betygen. Visst, jag kanske kan kämpa ännu mer. Men när man kämpar för livet varje dag och märker att det inte hjälper nått.. Det är då allt låser sig i huvudet och envisheten tar över. Jag ger inte upp, varje gång jag får den tanken ger jag mig själv en knuff för att börja gå i rätt rikting. Men jag snubblar på vägen. Jag har inget att motivera mig för när jag ända sen 7an ( kanske ännu längre bak) fått lära mig att man bara ska sitta av lektionerna om man inte klarar av det man gör och ta emot skiten folk ger en, vad gör man då? Man kan inte bara komma 3 år försent och plötsligt röra om allt i grytan. Det blir helt insane i hjärnan och det är då ingenting går fram. Det är nog ingen som riktigt förstår min relation till skolan, så dom flesta tror jag skiter i den när jag kämpar varje dag. Det är inte roligt att höra. Det är heller inge roligt att höra varje morgon " jag blir galen på detta, det finns ingenting som får henne att gå upp." Nej det finns ingenting. Ni tror ni förstår, men grejen är. Ni förstår ingenting.
Tack för ni försöker iaf. Betyder mer än ni nånsin tror.
