Jag är så ledsen.. vet varken om jag ska skratta eller gråta! Att förlora min bästa vän är värre än nått annat. Skulle vara bäst om jag inte hade fått reda på något, då hade allt fortfarande varit bra och jag har inte fått ångesten knackande på axel precis. Dock är alla beslut upp till mig nu, jag vill inte, och jag vet inte vad jag måste göra eller inte. Orkar inte med pressen eller besluten. Vill inte tro att det fortfarande är sant, vägrar tro att det är sant. Vill inte tro såhär om personen som jag trodde var min syster. Vi hade planerat hela sommaren, valborg, midsommar,dansbandsveckan,höljes,marten och sen utöver det bara tälta, dampa, sova i husvagnen,åka moped, åka till torsby.. ja allting. Och nu är allt som bortblåst, planerna, tilliten, vänskapen är borta pga alkohol och en kille. Vill aldrig mer dricka, och kommer aldrig mer lita på någon och knappats skaffa kille som kommer här ifrån. f u c k e v e r y t h i n g