nu är jag så trött på dig. Du förstör mig helt och hållet, så fort jag har ett steg kvar ifrån toppen, så hör jag något om dig som buttar ner mig på botten igen, och så går det runt, om och om igen. Jag kommer aldrig kunna gå vidare om det ska fortsätta såhär, för liksom. Du var så mycke för mig, och min första riktiga kärlek, klart det betyder något. Har inga känslor kvar, bara hat men såren kanske läker, men ärr är alltid kvar. River alltid upp ett och samma sår såfort jag ser eller hör något om dig, och det gör ont inom mig. Det hinner aldrig läka, hinner aldrig bli ett ärr, utan det går upp, gång på gång igen. Mind fuck. Känner att jag håller på att försvinna käpprakt åt helvete om det inte händer nått snart som gör att livet går åt rätt håll. Jag slutar aldrig kämpa, du sprider massa skit om mig och framställer mig dålig, kanske därför du tar åt dig när jag berättar sanning om dig hela tiden? Jag har några steg kvar till toppen igen, du ska inte vara den aledningen som buttar tillbaka mig iallafall. Nu ska jag gå vidare, ska aldrig nämna ett ord om dig eller låsas om som du finns. För i mina ögon, är alla värd så mycket bättre än dig. Jag kommer aldrig gå vidare om jag hör nått/pratar om dig hela tiden. Jag ska behandla dig som du vore en främling, ja det ska jag. Du har väckt upp bitchen inom mig , vad har du ställt till med? idiot