Hur långt man än kommit är de alltid längre kvar

Vet inte hur det blir till hösten. Vet ingenting. Vet inte hur det blir med hästarna för allt är skit och jag mår jävligt dåligt. Allt gick ifrån toppen till botten pga ett samtal. Är glad att ja klarade grundskolan så den slipper lida. Men just nu känns allt skit och vill ens inte tänka på morgondagen. Men de är bara att klättra upp igen, steg för steg.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0