Jag, Johanna Libäck har gjort mitt första matteprov på två år. Jag ligger efter med ca 10 prov ( om man räknar med B delarna. Annars är det 5 prov + B delar) Så jag började med första idag, gör jag ett prov i veckan nu så kommer jag hinna allt. Iaf, dom talen jag gjorde fick jag full poäng på. Dom jag inte gjorde va för att jag inte hade kommit så långt i boken än, men ska fortsätta provet så snart jag kan. Im back on track.

 

Sen fick man lite roliga sms, från patetiska människa(skor? ;)). Skrattar åt diiig, rakt upp i anskitet, bara så duvet (; Det inte jag som tar pojkvän före vänner iaf som vissa andra gör. Tur att människor är olika iaf, för vart annars skulle det bli av allt om alla tyckte lika? Visst, jag erkänner. Saknar alla våra minnen, men jag saknar inget mer. Märkte sen flera månader tillbaka att du isolerar dig och stöter undan familj och vänner.  Du har alltid behandlat mig illa emellan varje gång du tog mig till toppen, men knuffa ner mig som jag vore en fotboll, fortsätter sparka tills den kommer in i mål No shit. Men men, det blir som det blir. Jag är inte ledsen, långt ifrån. Känns bra iaf nu. Nu vet jag VERKLIGEN vilka jag litar på och inte litar på. Nya som gamla vänner, jag älskar er. Och ni som på nått vis inte har kontakt med mig längre pga grejer, jag älskar er lika mycket - även fast vi inte snackar. Dock är just två jag aldrig mer kommer sakna att ha i mitt liv. Im moving on.