[RMK]
Du kan inte se den men den sitter där
Tar aldrig av den, den är svaret på vem jag är
Har inga skador på fasaden, sitter klistrad dag som natt
Och ingen som jag träffar kommer innanför min mask
Men jag kan känna mig ensam i världen för:
Jag skriker under masken ibland men inte en jävel hör
Är jag den enda som kan känna av det läskiga
För även om man säger att man inte är mer än människa
Vågar jag aldrig visa mig svag
Och jag längtar efter att kunna få vila ett tag
Och om jag bara vågat så hade det inte varit så
Att det känns som att du ser igenom masken som jag tagit på
Längtar efter dagen som jag klarar av att leva
När jag kan acceptera att fasaden krackelerar ibland
För man är bara en man sedan finns det flera
Som kan relatera till det som jag har sagt
Jag säger...

Du kan göra som du vill men jag kan se ditt rätt jag
Även om masken sitter rätt så bra så är du bara en människa
Och sluta spela någon annan, testa att vara dig själv ett tag
Du är bara en människa, du är bara en människa

För mycket tankar jag håller inom mig men jag vill lämna kvar
Bakom mitt hårda skal så döljer sig mitt rätta jag
Har fastnat i den bild som jag har målat upp av mig själv
Men det som stoppar från att vara mig själv, det är mig själv
Flyr bara längre från mitt sanna jag
Varje dag en maskerad, utklädd till mitt andra jag
Håller inne allt, känslor blir försenade
Problemen packas ner och göms bakom ett leende
För allting är perfekt finns ingen chans att trampa snett
Så länge masken sitter rätt
Finns det ingen anledning att slänga den
Men sanningen är den att jag kan aldrig vara mig själv
Som att falskheten har fängslat mig
För jag har tampats med det länge nu
Svårt att fatta rätt beslut
Oavsett mitt val så får det ta sin tid
Men för varje dag jag mera tror på mig själv
Så blir det sprickor i plasten
Tills den ligger på marken och jag kan vara fri

Jag tar på mig den, händer att den passar mig
Även fast den sabbar mig, man vet aldrig när den behövs
Så jag har den i min ryggsäck och tar fram den när den behövs
För masken är min bästa vän och när den behövs
Så är den min tröst, för jag kan spela glad
Även fast jag är på väg att dala mot mitt nederlag
Så att jag kan dra lite mer ändå på smilbanden
För att jag kan fly iväg långt bortifrån lidanden
Och ta dom smällarna senare och vandra vidare
Blickar mot molnen för där har jag huvudet flygande
Men det är inte vem jag är
Mitt rätta jag det kommer fram tids nog
Men fram tills dess så springer jag min långdistans
För masken är min räddare i nöden
När det känns som jag behöver det
Gör ännu ett försök igen
Fast det var länge sedan jag hade den på
Har jag den med mig i bagaget vart jag än går