just sånnahära dagar, vill jag bara packa ihop alla mina saker,ta med mig ronna och åka hem igen. Börja stjärneskolan, umgås med vännerna jag hade där.. alltså, det är nästan ingen som hör av sig hemifrån längre. Det är sånnahära dagar jag bara vill gråta i någons famn och höra att allt blir bra igen. Men det går inte, för jag bor inte bland min familj längre. Jag bor på en skola, 14 mil hemifrån. Jag har fått klarat mig själv i 5 veckor nu. För för fem veckor sen, började mitt nya liv. Under dessa 5 veckor har det hänt möe. 

 

Jag kom hit som den osäkra tjejen. Vad ville jag? Ville jag dethär? Kan erkänna, första två veckorna var jag olycklig. Jag ville bara hem, men jag fick inte. Gud vad jag hatade mamma för det, jag hade en sån stor hemlängtan. Jour första helgen, jag var tvungen att stanna här, första helgen. Det är ju då man vill hem. Sen rullade livet på. Såhär nära har jag och ronna aldrig varit varandra. Vi ser varandra jämt och ständigt och det tycker jag bara är bra. Jag har mina älskade vänner här. Gud vad nära vi har kommit varann, jagh ar mina vänner i karlstad, och jag har mina vänner hemma. Men det är just sånahära dagar, jag vill packa alla grejer och flytta hem igen.