Jag brukar skicka iväg sms ibland till fd kompisar jag inte har kontakt med av någon anledning och visa att jag bryr mig. För det gör jag verkligen. Känns fel att sluta bry sig helt om personerna bara för man inte har kontakt. Då har man inte varit äkta vänner om man frågar mig. 

_

Jag är inte den person jag har varit. Jag erkänner, jag har nog förändrats en hel del när jag började fryken för ett år sedan då jag började umgås med nya människor. Klart man gör det. Jag tyckte jag var såååå cool när jag var ute och söp varje helg. Nu i efterhand förstår jag inte vad jag höll på med, kul att slänga bort pengar på alkohol och sen ha ångest över vad man gjorde under fyllan. Personerna jag umgicks med mig då kanske gjorde mig ''dum i huvudet'' som vissa tror. Men det gjorde dom inte, jag var helt och hållet mig själv just för det tillfället. Ett tag mellan mars och juni var jag på botten, visste inte vart jag skulle ta vägen, seriöst. Jag låg där på botten och hittade inte ljuset, jag började hålla mig för mig själv, för jag visste ärligt talat inte vart jag skulle ta vägen, skolan gick skit som vanligt, nationella proven tog kål på mig och bara tanken av att inte komma in på gymnasium gjorde mig vettskrämd.

_

Sen kom den underbaraste sommaren ever. Jag festade bara två gånger, en i juni, och en i augusti, den förändrade mig totalt. Jag växte upp, jag började en skola där jag inte kände en jävel. Jag flyttade 14 mil hemifrån, med min häst. Hade ingen aning om vad som skulle ske, skulle jag ens få vänner? Ja det fick jag och jag trivs bra.

_

Medans jag bryr mig om personer jag inte har kontakt med, får jag samtidigt reda på att en del av har mig som ett samtalsämne. Har ni så tråkigt så ni måste prata om mitt tråkiga liv? Jag får tex reda på att folk jämnför mig med andra och sen säger: asså hon är precis som den andra, hon tror alla tycker om henne och atth on är så jävla omtyckt. 

-

Nej, det tycker jag VERKLIGEN inte. Jag ogillar vissa människor, och en del ogillar mig. Man kan inte tycka om alla, så är det. Om det är de folk tror om mig blir jag rädd. För det tror jag VERKLIGEN inte. Jag tycker inte om hur vissa beter sig, samma som vissa tycker om mig. Man kan inte tycka saker om ALLA, världen är stor. Men visst, tycker folk om att snacka om mig och ha kul på min bekostnad, så fine! Jag bjuder på det. Den som sa det, kände mig, hon vet hur jag funkade. Jag är glad så länge personen/personerna i fråga snackar skit om mig mår bra och har det gött. Jag är inte den person jag var för några månader sen. . Har insett vilka som bryr sig om mig och villa som inte gör det. Jag har mognat och bryr mig inte så värst längre vad som sägs. Visst det gör ont, men inte så att jag ligger deppad hela nätterna. Jag har mina vänner här och på skolan, jag klarar mig. Jag ogillar vissa, och vissa ogillar mig så är det bara. 

-

Jag bjuder på allt, är mitt liv så himla roligt att snacka om, varsegod! Jag visar att jag bryr mig iaf, men frågan är om vissa verkligen gör det eller bara är nyfiken. Seriöst nu, vad får ni ut utav att ens prata illa om en person? Det är skillnad om att prata sanning till att inte göra det. Ta reda på fakta innan ni säger nått. Det roligaste är att JAG försvarar personer när jag hör massa skitsnack om dem. Nej nu lägger jag av, detta inlägg är inte riktat till en person. Utan till alla där ute som har någon ovän eller inte har någon kontakt med nån, skicka iväg ett sms och visa iaf att ni bryr er, då är ni snäppet över dem som pratar skit.

-

#yoloswag åt att jag tror alla tycker om mig. <333